Hittade en gammal bild när jag rev i källaren efter pokaler att sätta upp i gymmet.
Är nog 16 år o boxas i lätt tungvikt (75-81 kg). Min motståndare heter, om minnet inte sviker, Peter Bogren eller Brogren, från Borlänge. En duktig idrottsman som tagit SM medalj i kanot, men här fick han duktigt på pälsen.
Vi höll på att ryka ihop redan innan gonggongen gick så domaren fick dra isär oss.
Han kom ut vid hälsningen innan matchstart o försökte skrämma mig, när man är 16 år är det jätteviktigt att visa sig tuff, så jag svarade upp o sedan var vi igång.
Slog ut honom mellan repen där han somnade o det var en grym känsla att gå till neutral ringhörna med händerna över huvudet.
Någon minut senare hade den känslan bytts ut mot illamående för han låg kvar med läkare o sekonder på knä runt omkring sig.
Det var aldrig ngn fara, det är praxis att inte låta en boxare som blivit knockad resa på sig innan läkare gjort en bedömning att denne är vid fullt medvetande o inte desorienterad.
Skön känsla att kramas efter att båda gjort allt man kan för att slå sönder varandra. Få saker som förbrödrar mer än slagsmål under organiserade former, no hard feelings.
Bild från ca 25 kg sedan.
