https://www.body.se/media/bk-sportsmag.se/bilder/f
ightnight.htm
Hittade en gammal match från 2000 på nätet. Har boxats närmare 100 matcher med blandad framgång men detta är enda gången jag känt mig underlägsen inne i ringen.
Ryssen var regerande världsmästare, dubbel europamästare o storfavorit inför OS.
Hade inte boxats på ett tag men alla aktiva supertungviktare som kunde tänkas bjuda på motstånd var sjuka eller skadade, förstod varför ganska snabbt redan i första ronden.
Det började med ett samtal från min gamla tränare, Jan Eliasson, till jobbet på Gudhemsgården en sen kväll: -"om två dagar ska du möta världsmästaren i supertungvikt på Cirkus i Stockholm"!
Hur svårt kan det vara, tänkte jag o tackade ja. Hyffsat svårt faktiskt, skulle det visa sig.
Iväg till Stockholm, radiointervju, presskonferens o invägning (vägde in på ca 100kg). Lätt match, han ser inte så märkvärdig ut, tänkte jag när vi spände blickarna i varann inför kamerorna på invägningen.
Kändes bra under uppvärmningen, var ganska säker på att skrälla, grymt självförtroende, ryssen skulle slaktas.
-"Du måste få honom ur balans o lura honom att slåss, rent tekniskt är du chanslös", sa Paulo Roberto innan matchen. Glöm det, min plan var att låta honom slå av sig o sänka honom i sista ronden. Den första delen av planen fungerade klockrent, själva sänkningen var det lite värre med.
"Roddy Benjaminson gjorde en inspirerad insatts men räckte inte till mot ryssen", skrev Mats Olsson i Expressen. Faktum är att jag vann sista ronden men låg under för långt på poäng för att hämta upp försprånget. Inbillar mig inget annat än att min motståndare var medveten om ledningen o boxades 4e ronden på säkerhet.
Han gick med högern först o hade en fruktansvärd, lång o snabb vänsteruppercutt som han dunkade i kroppen på mig, upprepade gånger. Hade ont i ryggen! av slagen i bröstkorgen i flera dagar.
Det var kusligt vilken timing, hastighet o avståndsbedömning han låg inne med, jag träffade med vänstern men han var alltid en centimeter för långt bort för att högern skulle ta med kraft.
Förbannelse!
Skakade honom iallafall vid ett tillfälle, men inte på det viset jag önskat. Han träffade mig med uppercutten stenhårt på hakspetsen o normalt sett hinner man inte ens se golvet hoppa upp o klappa till i en ansiktet, innan man sover av en sån smäll.
Kände knogarna mot hakan o hur kraften fortplantade sig ända ner i svanskotan men av ngn anledning hände inget, då såg han lika förvånad ut som jag var o flackade med blicken lite en hel sekund.
