Hittade några gamla bilder från en tävling i Norge. Reagerade först nu på hur f-n jag ser ut, brösten ser ut dom de är skadade, högersidan värst. Ryggvidden borta, hopdragen mot ryggraden, helt skev.
Kan lova att axlarna låg i kläm, på den här tävlingen kom insikten att något måste göras. Har en förmåga att gå omkring i offerkofta o ha ont.
Låg på ett liggunderlag innan förbedömning o tyckte synd om mig själv, sur o grinig. Lillafrugan kommer förbi o säger att hon pratat m ngn som kan hjälpa mig. I nästa sekund kommer en galen norrman infarande o kör fingrarna i armhålan på mig, stenhårt. Blir helt paralyserad av smärta men hinner tänka ut ett par bra sätt att dräpa honom på, bara han släpper taget.
Kändes direkt att det gjorde susen, latsen föll ut o jag kunde köra en dubbelbicce utan att grimasera av smärta.
Veckan efter var det tävling i Oslo igen, träffade Björgulf Hansen dagen innan för lite mer behandling o efter det åkte vi till Oslo varannan helg ett tag.
En hel dag går åt till resa o nu har vi hittat Pelle Kjellström på hemmaplan. Hade hört om honom innan men avfärdat konceptet m stretch, han kan aldrig vara tillräckligt hårdhänt. Ack så fel man kan ha.
Skulle dit idag men har bokat om pga av jobb, vi gör ett nytt försök på tisdag kväll.
Lite stretch i dom pattarna skulle inte vara helt fel.
Puckelrygg!
Nyhetstorka?
Åt en pizza på Tibro Bar o Grill, fick smisk i armbrytning. NOT! Men ryktet om mitt nederlag florerar o den här bilden kom som mms från ökänd belackare.
Livet som gladiator består av ständiga utmaningar. Ibland svåra, ibland lite lättare.
