Pelle höll i uppvärmningen av Indiska o Svenska landslaget men överlät gymnastikövningarna till mig, efteråt frågade Sveriges förbundskapten, Ulf "Tickan" Karlsson, mig hur jag kunde vara så smidig. Har boxats i landslaget sa jag, säker på att han drev m mig.
Men förmodligen är det så att jag kört samma gymnastiska övningar i 16 aktiva år o även om jag behöver hjälp att klia mig på knät så sitter just dessa kvar.
Träningen började med en lätt förnedring då Pelle presenterade att han hade en kändis med sig, så jag vinkade som drottning Silvia o såg inte att han pekade på en helt annan person. Förbannelse, inte kul.
Sedan bar det av till gymmet o efter det dagisinvigning, massor av folk o pengar till Barncancerfonden.
Fina presenter fick jag oxå.
Fick ställa om eftermiddagens planer litegrann o hamnade ute hos Jon för att tatuera mig, en bild från hans kombinerade utegym/natururinoar.
Efter 5 timmar åkte jag hem otatuetad, tiden räckte inte till. Vi tittade på motorcyklar, pratade, åt, ritade på motiv o lyssnade på musik. När äntligen motivet var klart, hade klockan hunnit bli 22.30 o vi sköt upp själva gaddningen tills ikväll.
Indierna tyckte att jag var jättestor, förbundskaptenen ville hänga i armarna o bli lyft som dagisbarnen i Edsvära, trevliga killar, har aldrig känt mig större.
Svenska landslaget, innan vi fortsatte till gymmet fick jag provspela, försöka ta en serve. Efter fyrtioelva misslyckade försök bestämde jag mig för att smasha, tappade racket som nästan träffade Dennis mellan benen, då fick jag inte vara med mer.
