Vilken resa!
Har funderat lite på vad som gör mitt val så konstigt/annorlunda/lätt eller kanske uppenbart, vad ni själva väljer att tycka spelar inte någon roll för mig!
Jag startade min gymkarriär för ca 23 år sedan då mitt vänstra korsband gick av och rehabiliteringen tillbaka till fotbollsplanen startade. Köpte kort på ett gym i Falkenberg där jag tränade ca 2-3 gånger i veckan och solade 4 😛
Blev en snabb rehab på ca 3 månader och kom tillbaka till fotbollsplanen som jag verkligen älskade. Jag spelade fotboll med skolan 20 timmar i veckan och med Falkenberg 6 timmar/veckan + match. Tror det tog bara en halvsäsong så drog jag upp skadan igen och hoppade in i gymmet igen, då testade jag chins och dips för första gången och gjorde ca 15 chins och 40 dips, hade väldigt lätt för dips kommer jag ihåg(fuldips alltså)
Efter andra skadan så kom jag tillbaka till planen efter 6 månader men drog upp den igen på typ andra eller tredje matchen, kommer ihåg att jag var väldigt rädd för att skada mig igen och var riktigt feg på plan.
Fortsatte att gymma när jag kom hem till Umeå och spelade fotboll i dem lägre divisionerna men kom aldrig riktigt tillbaka.
1995 köpte jag B&K och läste om en tävling Classic Superstar där Roddy Benjaminson vann. Denna gren var ju som gjord för mig tänkte jag och där startade mitt intresse för gym på allvar!
Har inte missat ett SM sedan dess och försökt få in så många som möjligt att testa denna underbara idrott. Många av mina närmaste kompisar har varit med och testat och många nya är på väg in.
Jag startade även upp Fitness Five med Adam på Dcore 2008 som bara växer och växer(över 300 anmälda 2012) tanken var att få in nya tävlanden till AF men framförallt att "vanligt" gymfolk ska få en liten morot i sin träning. Inte bara för att tävla utan kanske mest ha något att jämföra sig med, lite på avstånd 😛
Att jag fortfarande efter 17år älskar att träna och tävla känns helt underbart och gillar man att göra något så ska man fortsätta med det hur konstigt/annorlunda/lätt eller uppenbart det känns!
Detta år har varit en helt otrolig resa, med en EM-medalj(brons) i maj, SM-silver i augusti och ett Guld i NorwayOpen. Att sedan få avsluta detta år med att åka till Madrid/Arnold Classic Europa och representera Sverige på VM i Athletic Fitness som även är första VM någonsin i denna idrottsgren känns helt ofattbart roligt ☺
Att jag sedan fick veta av Kenneth på SKKF att jag blivit tilldelad Skip Pokalen i år känns riktigt hedrande och måste tacka alla runt omkring mig som följt mina tävlingsdieter i 17 år, föräldrar, syskon, mina konkurrenter/vänner, domare, tävlingsansvariga, Body, SKKF, publik och kommande tävlanden.
Nu är det dags för mig att försöka somna efter ännu en måltid med pasta och kyckling för imorgon åker jag och Pappa till Madrid!
