Tänk vilka fantastiska människor jag är omgiven av, jag är så tacksam. Tänk om alla kände samma kärlek och ömhet över sina vänner som jag. att vara omgiven av vänner som ställer upp i vått och torrt, vänner som finns vid min sida, vänner som bara lyssnar, vänner som säger sin mening, vänner som bara är där när det behövs. Vänner som bor nära, vänner som bor milsväga ifrån. Vänner, mina vänner som bara är bäst! Jag är så tacksam för att ni finns, finns för mig så som jag finns för Er, så som vi finns för varandra. <3
Jag får sms, mail, inlägg på FB med peppande och stärkande ord, kramar och massor av värme. Det behövs nu, jag behöver det. Är inte så stark som jag vill påstå. Detta är bra mycket tuffare än vad jag trodde för ett tag sedan. Dagen D närmar sig med stormsteg, snart ska operation bli av. Vad händer sen?? Hur kommer jag att må? Hur kommer ärret att bli? Hur kan jag träna? Hur, hur, hur??? Så många frågor utan svar. Jag som är kontrollfreak, det är så svårt när jag inte har svar. Vet inte heller om jag vill ha svar på allt. Tänk om jag får svar som jag inte vill höra. Jag undrar bara varför JAG?? Jo, för jag är starkare än alla andra. Jag klarar detta bättre, det är därför jag drabbas. Så jag tar denna smäll. Jag kommer att resa mig igen och vara än starkare. Säger som Torsten Flink, JAG RESER MIG IGEN!
Men jag vill skicka en cyber kram till alla vänner som jag inte träffar och kan ge en kram på riktigt, som alltid ställer upp, finns och bara orkar med mig. Framförallt en super kram till min familj som står ut med mig
Glimten i ögat och en litet hopp så kommer allt bli bra, snart det är nära nu!
Kram och Glad Påsk!
