Nu börjar allt klarna, verkligheten är här. Jag är ju inte sjuk, jag har nästan aldrig varit sjuk. Lite förkyld kan jag vara ibland, men sjuk med feber halsont eller liknande är jag ytterst sällan och kommer knappt i håg när det var sist. Jag har nu fått klart i vad problemet är idag, jag har ett funktionshinder, min aortaklaff är defekt! Jag har haft svårt att acceptera detta, för jag förstår inte när jag inte är sjuk. Men nu har jag kommit till insikt och det är ett funktionshinder som nu ska åtgärdas. Igår var jag och träffade läkare, sjuksköterskor och psykolog. Nu är allt klart inför operation som kommer att ske nästa vecka. Lite pirrigt och nervöst är det, men samtidigt känner jag mig fruktansvärt lugn. Nu kan jag fokusera mer på framtiden och att bli den träningsglada och energiska tjej som jag egentligen är och inte soffpotatis som jag har varit de senaste veckorna.
På tisdag morgon ska jag kontakt thoraxkliniken för att kolla så att det inte har blivit några ändringar i operationsschemat, annars är det bara att åka in och göra sig klar för operation. Spännande faktiskt för att se hur det känns efteråt, tänk om jag orkar gå upp för S-backen utan att låta som en frustande kossa. Nu ska här få kondition i kombination med den styrka jag redan byggt upp. Tänk vilken förutsättning att kunna cykla vätternrundan eller springa marathon. Ja, ja, jag ska klara mig igenom operation först och sen rehab tiden. Men sen! Då kommer jag ta igen detta halvår av väntan med bravur!
Jag håller nu tummarna att jag inte blir sjuk (som jag aldrig blir) innan operation så att dem måste flytta på den pga. det.
18:e april 2012, kommer att bli en vändning i mitt liv med massor av nya utmaningar, livet kommer att börja om och jag kommer att få leva med bättre syreupptagning. Duracelkaninen se upp för här kommer jag
Kram på Er!
