Jag har räddat liv!!
Man färdas mellan hopp och förtvivlan. Man är en produkt bland läkare och kirurger som är fantastiskt duktiga på att utföra de ingrepp som måste göras, men att ”produkten” är av mänsklig faktor och har känslor glömmer dem tidsvis. Dem ser en som en siffra, ett papper en produkt som sagt som behöver åtgärda ett fel. Sköterskor och övrig personal har mer känslor och ett mer pedagogisk tänk, de står som ett filter mellan läkare och patient de kan i sin tur förklara vad som händer och varför. Skönt att dem finns.
Jag blev idag hemskickad efter att legat en natt på sjukhus i tron om att bli opererad idag, men så blev inte fallet. Akutfall kom och de måste givetvis ta hand om de först. Men om sanningen ska fram hade de även missat få in mig på ett operationsschema. Dem visste i stort sett redan i går att jag inte skulle få någon operationstid idag, men de levde på hoppet. Nu har jag kommit hem, ledsen och besviken. Man laddar så mycket för att gå igenom en sådan här sak. Nu får jag vara hemma några dagar för att sen ladda om igen. Den gången kan dem inte flytta på mig, det får dem inte göra. Så nu håller jag alla tummar för att det blir enligt plan. Fredag den 20 april blir operation, jag kommer läggas in redan den 19 april. VÄNTA VÄNTA VÄNTA, jag som verkligen avskyr att vänta.
Jag är i alla fall glad och stolt över att i alla fall ha räddat liv, så inget ont som har något gott med sig. Positivt tänkande är bättre än det negativa, så varför inte LE, så ler världen tillbaka. Jag får chansen att mysa med mina barn och min familj istället för att ligga i sal på lasarettet.
På återskrivande!
Sussi
