Glöm inte dom som står vid din sida….
Helens ord igår på tjejkvällen på Gumse Gym. Det fick mig att tänka en gång extra.
Vilken tacksamhet jag känner, vilken kärlek jag känner för dom två som troget står vid min sida men som också får lida mest för den insats som jag gör, för den resa som jag genomför.
Dom jag pratar om är mina barn, mina älskade barn. Hur skulle jag kunna genomföra denna resa om dom inte var dom, om dom inte var så självgående och duktiga. Så ansvarsfulla som dom är och hjälpsamma. Jag är så STOLT över ER!
Kan inte vara enkelt att leva med en dietstörd mamma, som kan tappa humöret, falla i gråt, glömma handla det som önskas, låta barnen laga mat själv och prioritera sin egen träning. Hur lätt är det för dom. All eloge och kärlek till mina barn som troget bara väntar på att jag ska komma tillbaka.
Men jag vill även höja och ge en stor eloge och massa kärlek till Peter och Ulrika, (barnens pappa och fru) som också gör knut på sig själva för att ställa upp på mig.
Utan dom skulle denna resa aldrig kunna genomföras.
Eloge och kärlek även mina nära vänner som står där kvar trots att jag inte hör av mig, inte finns där just nu för Er (jag kommer tillbaka)
Det är inte en enkel match att genomgå denna resa, med hus, barn, vänner och jobb. Ensamstående som jag är så ska jag också sköta allt själv och få in kost, träning i mitt liv för att kunna nå mina uppsatta mål. Men jag kommer greja det, allt bara för att jag har dom omkring mig som också ställer upp.
Jag kommer inte kunna tack nog, kommer göra allt som ligger i min makt för att ge tillbaka så mycket som möjligt av det ni givit mig.
Tack mina vänner!
Det största tacket går framför allt till till mina älskade barn och till Peter och Ulrika <3 <3
All kärlek till ER! Snart är jag i mål!
Kram och Kärlek
Sussi
