Idag vaknade jag med ett underbart humör, solen sken och livet lekte.
Skjutsade äldsta sonen till skolan då han skulle vara där tidigt för dem skulle på skolresa.
På vägen hem från jobbet tänkte jag först att jag skulle sola och träna. Men jag hade behov av att umgås med min yngsta son. Jag hämtade honom och tog med honom till färgaffären. Vi kollade på tapeter till mitt sovrum som jag ska få omgjort i helgen.
Hittade en super cool tapet enligt mitt tycke.. så glad, kommer bli så himla bra.
När jag väl kom hem så låg där ett brev från Akademiska sjukhuset. Jag blev genast påmind om vad jag gått igenom.
Jag närmar mig nu två årsdagen då jag genomgick min hjärtklaffsoperation. När kirurgen öppnade min bröstkorg och stannade mitt hjärta. Jag kommer i håg känslan jag bar på, tiden innan när jag levde i en bubbla av dödsångest och en tid där jag inte visste vem jag var eller hur jag skulle bete mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva. Räknade mina dagar, räknade de sista timmarna, minuterna och sekunderna. På operationsdagen satt jag ensam på min säng i en sal på sjukhuset, mitt hjärta slog så hårt och jag var livrädd, ensam och helt utom mig av oro och ångest. Jag fick ett lugnande piller och sen åkte jag upp på operation.
Nu två år senare när jag fått leva och fångat dagarna som kom efter operation så är jag så tacksam. Tacksam för att mina barn aldrig behövde läsa mitt avskedsbrev, tacksam för att jag andas, tacksam för att jag vaknar varje morgon, tacksam för att jag hör mitt hjärta slå, tacksam för att jag är här och nu. Tacksam för att jag LEVER.
Med facit i handen så har jag genomgått min livs resa de senaste två åren, jag har fått uppleva, känna, och kämpat, men jag är så stolt över vad jag har presterat under dessa två år. Stolt över min livsglädje och den vilja jag har att leva och vara här och nu. Jag älskar livet och jag älskar det som livet ger. Inget är gratis, inget är taget för givet. Jag är tacksam för varje minut som jag får andas, som jag får vara på detta jordeliv och ha mina barn hos mig.
Vill med dessa rader bara säga, ta inget för givet. Inget kommer gratis och det finns inga garantier för något.
Jag kämpar och kommer så göra varje dag, allt jag gör jag för att jag vill och för att jag kan.
KÄRLEK, RESPEKT, ÖDMJUKHET, FÖRSTÅELSE
Kram och kärlek
Sussi
