Idag för 2 år sen låg jag tillsammans med en 70 årig dam på en sal på avd 50F i Uppsala. Jag hade fått ett lugnande piller. Låg då och tänkte på mitt liv hur det hade varit, vad jag gjort och vad jag ännu inte hade hunnit gjort. Jag var ensam, rädd och ledsen. Jag ville inte gå igenom den operation som väntades dagen efter. Jag gick ut i tv-rummet, satte mig för att titta på tv, men kunde inte koncentrera mig på det som var på tv.
Senare på natten fick jag en sömntablett så jag kunde somna.
Klockan 08,00 den 23:e april 2012 åkte jag upp på operation. Dagen var där då de skulle byta min aortaklaff.
Jag kommer i håg att jag flyttades från sjukhussängen till operationsbritsen. Sen var det ett helt gäng med sköterskor, undersköterskor och läkare där. De klädde av mig, satte kanyler i armar,händer, syrgas i näsan och de pratade konstant med mig. De skrattade och skämtade, jag tror att jag bara skrattade med. Men jag var livrädd. Sen somnade jag.
När jag vaknade var det min mammas händer som jag kände runt min vänster hand. Mitt dåvarande sambo satt med armarna i kors visade inte så mycket empati.
Jag tittade på min mamma, jag hade ont och morfin pumpen pumpade. Jag somnade om och vaknade senare. Jag har inget tidsbegrepp i det läget.
Det har nu gått två år sen i morgon då operation skedde. Jag kan bara sammanfatta allt som hänt dessa två år med två ord. JAG LEVER!!
Jag är så otroligt tacksam och glad för att jag är här idag. Dessa två år har inte varit en dans på rosor, men jag har lärt mig massor om mig själv mer än jag gjort under mina tidigare 39 år. Jag älskar mitt liv och framförallt mig själv. Det jag har åstadkommit har jag gjort själv och dit jag tagit mig har jag gjort av egen maskin. Jag har självklart fått stöttning, peppning och massa goda råd av mina vänner nya som gamla.
Jag vill tacka er alla för att ni hjälpt mig på vägen. Men utan min egen vilja och strävan hade det aldrig gått hur mycket råd jag än hade fått.
Jag vill nu gratta mig själv på 2 årsdagen, dagen då mitt nya underbara, fantastiska liv började. Ett liv som jag är glad, stolt och otroligt lycklig i att leva.
Operationsärret
Idag så gick jag och Lotta en promenad och pratade just om min operation och den tiden som var då och innan. Så skönt att vara här och nu och inse att mitt liv är så mycket bättre än vad det någonsin varit.
Efter våran promenad åkte jag och Albin till mamma och pappa och tvättade bilen.
Även sådan små saker är underbart att göra, så glad att jag kan själv även om pappa idag hjälpte till lite grann.
Jag och Albin skulle se på film i kväll, The Counselor med Brad Pitt, Cameron Diaz och Michael Fassbender. Det var väl kanske inte en film för en 13 åring.. så vi stängde av. Men tror annars att den var rätt bra.
Får väl se på den en annan dag istället
Grattis till mig igen!!
Kärlek till livet,
kärlek till nuet
kärlek till mina barn
kärlek till mina föräldrar och syskon
kärlek till mina vänner
kärlek till naturen
kärlek till djuren
kärlek till mig själv
Kram och kärlek
Sussi
