Diet och viktnoja.. jag är oavsett diet eller inte viktnojig. Jag vill att vågen ska visa mig de rätta siffrorna. Men vad är de rätta siffrorna då? Det varierar beroende på vart jag är i livet. Just nu är jag på diet för att nå målet till luciapokalen. Det är 10 veckor kvar. 10 ynka veckor. Tiden går så snabbt. Jag har varit i London och kom hem i onsdags. Jag slängde av mig kläderna och ställde mig på vågen. Jag var livrädd att jag gått upp i vikt. Jag vet att jag ”fuskat” lite men i gengäld har jag gått i flera timmar varje dag. Men jag ställde mig som sagt på vågen, och den visade lägsta kvällsvikten på länge Tjoho… gissa om jag blev glad.
I dag när jag vägde mig ( jag väger mig varje dag) så väger jag 3 kilo mindre än exakt samma datum förra året. På senaste fettmätningen (för 2 veckor sen) så hade jag tappat 4kg fett men minskat 2 kg på vågen. Så något rätt gör vi jag och min coach. Eller egentligen han, det är ju Arne som gör hela upplägget och jag gör som jag blir tillsagd. Har lärt mig det, ”lydig kvinna = lycklig kvinna” eller??
Oavsett så följer jag Arnes upplägg och jag mår så himla bra Just nu så tycker jag väldigt mycket om vågen. Men det kommer komma en dag då jag och vågen inte alls är sams, den dagen har varit här och jag vet att den kommer att komma tillbaka.
I morse lyxade jag till det med rostat bröd med proteinfluff till frukost. För vem säger att man inte kan äta rostat bröd. Jag köper glutenfritt bröd, innehåller 9g kolisar per skiva, super bra.. då vet jag exakt hur mycket jag kan äta till frukost Riktigt smarrigt. Jag som älskar bröd. Så kostupplägget gör mig lycklig och jag mår så bra av det.
Istället för morgon cardio åkte jag och körde baksida ben efter frukosten istället.
Ensam på gymmet då kan man leka lite också hahahaha
Även om vågen börjar visa roligare siffror så känner jag mig ändå stark, dietens värsta tid har inte kommit än. Lite småförvirrad är jag såklart i mellanåt och det märks tydligt när kolhydraterna tar slut. Då stannar nästan hjärnan.. men jag skrattar mest åt mig själv hur trögt det kan gå. Hissen går inte ända upp ibland hahaha.. Men från att ha total kontroll till noll kontroll är rätt markant. Än så länge så är det ändå inte så farligt och inte så häftiga svängningar. Men jag vet att de kommer. Jag är rätt känslig när kolhydraterna minskas så vi får se hur coachen gör framöver.
Just nu så är det cardio 1 timme varje dag och styrka varje dag. Vila då?? Det gör jag när kroppen säger till. Oftast blir det var 10:e dag, rätt naturligt i samband med att jag har barnen hos mig.
Men jag kan säga att jag tycker inte om vila, vila får mig rastlös och lite låg. Min kropp mår bra av att röra sig. Så även om jag har ”vila” så aktiverar jag mig. Jag har svårt att inte göra något på en hel dag. MJB lider jag nog av MJB=Massa jävla bokstäver hahahaha
Igår var jag ledig hela dagen, vi hade begravning för min älskade morfar. Jag satt vid honom när han somnade in och tog sitt sista andetag. En kväll som var lugn och fin men med mycket tårar. I går när vi hade begravningen för honom satt tårarna långt in. När de kom så fanns det ingen hejd på hur mycket tårar det finns. Jag skakade i hela kroppen och det gjorde så ont. Att min morfar som betytt så mycket för mig har gått bort. Det blir på något sätt så definitivt när man ser kistan och blommorna. Men jag måste ändå säga att man är vacker när man få dö i stillhet och lugn. Huden blir blek och slät. Så vacker han var min morfar.
Jag skrev en dikt den dagen då jag satt vid hans sida, när han tagit sitt sista andetag.
Din bleka hud är så slät
Dina ögon är slutna och du ser så rofylld ut.
Ditt lugn gör mig lugn.
Tårar rinner på min kind när jag ser dig ligga där i sängen
Så vacker, så stilla.
I natt somnade du in i stilla lugn
Du har tagit ditt sista andetag och din själ har nu farit vidare.
Vidare för att vaka över oss som finns kvar.
Du har fått frid och ditt lidande är över.
Jag kommer sakna dig och kommer alltid minnas dig. Du har en speciell palt i mitt hjärta.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid så att göra.
Vila i frid min älskade morfar
På begravningen när mina tårar kom, önskade jag att du var där och kunde torka dem. Att jag fick krypa upp i din famn och känna dina lugnade ord.
Men det var bara en önskan…. Du saknas mig morfar.
Efter begravning och begravningskaffet så åkte jag å träna för att få ur mig än mer av den sorg som jag bär på.
Ett skönt axelpass blev det och även huvudvärken som jag haft hela dagen försvann.
Träningen är min bästa vän i det mesta. Hjälper mig att må bäst oavsett vad som kommer i mellan i livet.
Nu är det tajm för att nanna kudde.
I morgon väntar morgon promenad, innebandy match, lite jobb och sen träning.
Ha en fin söndag när den kommer och ni andra som är uppe och nattvakar ha en fin natt.
Kram och kärlek
Sussi
