Först och främst vill jag tacka alla som läst mitt senaste inlägg där jag beskrev och motiverade till varför jag valt att avstå att tävla på SM i år. Ett stort tack för alla fina ord och kommentarer jag fått på min instagram, blogg och facebook. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få den responsen som jag fick. Bara alla de fina orden gjorde att jag kände mig "viktig" och inspirerande. En riktig wow känsla fick jag i kroppen som gjorde att hela jag blev fylld av glädje och ni fick mig att blicka framåt och lättare ta mig igenom detta tuffa beslut. Bara det att jag verkligen får känna mig som en inspiration för många får mig att vilja satsa på att fortsätta motivera och inspirera.
Efter en tävlingssatsning tar det oftast ganska lång tid att hitta tillbaka till sin "vardag" sina andra rutiner och till lyckan i livet. Men jag känner mig redan som en lyckligare person. När ångesten släpper och hjärnan börjar fungera känner jag mig verkligen hög på livet och hög på kärlek. Den kärleken som jag så mycket längtat efter att visa och ge men inte haft den energi eller ork till att göra det. Nu orkar jag verkligen och jag vill inget hellre än att visa den, visa att jag bryr mig om andra och inte bara mig själv och min form!
Det som jag tycker känns lite skrämmande är att det känns som luktsinnet kommit tillbaka när jag är ute och promenerar på morgonen. Jag njuter, jag njuter verkligen även om det är kallt eller regnar ute att känna doften av naturen. Jag uppskattar det som finns runt om mig och jag kan känna hur jag arbetar med tankar i mitt huvud på ett annat sätt. Jag tycker det är roligt att tänka, planera och analysera saker under en morgon promenad. På dieten sista månaderna har jag bara velat plugga in musik i öronen. Mest bara för att slippa tänka och att bara fokusera på musiken oavsett om det var en dålig låt eller om jag lyssnat sönder låtarna så brydde jag mig inte. Det var bara så skönt att inte behöva tänka. Vilken sjuk känsla….
Jag är ändå förvånad att jag tagit mig tillbaka på så kort tid. Jag känner glöden i mig och jag känner att träningen både ger mig energi och glädje. Ingenting känns längre omöjligt. Det har säkert att göra med min fantastiska andra hälft Stefan. Han peppar mig till max. Vi kör tungt på gymmet genom att psyka varandra men även skrattar gott mellan våra set. Det känns skönt att vara på banan igen!
